Idag ska jag hämta ut mina böcker, få upp Ida ur sängen, har redan försökt en gång, tänkte att jag skulle försöka om en halvtimma igen. Ska också till skolan och fixa lite hemma med städning. Men först måste jag få upp henne ur sängen. Och hon säger att jag är morgontrött. Men hon då! Hon är så där söt morgontrött, så inte nog med att jag måste tvinga upp mig själv ur sängen, ingen lätt uppgift, så måste jag sedan locka upp henne. Och på morgonen kan jag inte vara nära en säng utan att vilka gå och lägga mig i den. Så det blir lite extra jobbigt när hon börjar krama mig och se sådär trött-gullig ut, och då vill jag ju bara lägga mig ännu mer i sängen.

 

Suck, det är en evighetsmaskin, men skam den som ger sig.

Jag borde verkligen plugga matten, och då menar jag verkligen plugga.

Ska vara på sidan 19 imorgon, jag är på sidan 12.  Jippi. Nu har jag suttit och stirrat rakt ut och lyssnat på morgonpasset i snart en timme. Men imorgon måste jag faktiskt plugga. Då ska jag till och med ha ”pluggfika” med Malinda och några av hennes vänner. Vi ska hjälpa varandra med matten.

 

Jag har också lyckats dra på mig någon slags förkylning. Ont i halsen och trött. Men jag blir snart frisk. Måste bara säga att min biologilärare är helt underbar. Hon säger så konstiga parenteser ibland. Exempelvis när hon berätta vilken bok vi skulle ha. Så säger hon i förbifarten ”författaren är väldigt söt, jag var på en föreläsning med honom och han är verkligen söt, det är därför vi har boken” Sedan har hon sagt lång lila grov ståndare några gånger. Försök köra den inför mig klockan fem på eftermiddagen. Jag försökte verkligen hålla mig för skratt, jag försökte verkligen.

 

Fy, vad omogen jag är.

Jag blir så trött ibland.

Jag och Ida låg i soffan och var döda efter torsdagens upptåg. Jag skulle resa mig och hon skulle lägga sig och det kan ju bara sluta på ett sätt. Vi krockar och jag slår först i ögonbrynet i hennes ögonbryn sedan bakhuvudet i soffans armstöd. Det var lugnt i början men sedan blev jag yr, och illamående och huvudet värkte. Efter lite protester från mig så ringde Ida sjukvårdsupplysningen.

 

De sa att om det blev värre så skulle vi åka in till akuten. Sedan när min mage försökte vända sig ut och in några gånger så satte Ida mig i bilen. Så fick vi sitta där i fem timmar, från 01.00-06-00. Tur att jag fick ett rum och en säng efter bara en halvtimma och Ida fick trängas med mig så att hon också kunde sova. Tills att en sköterska kom in, höll fast i Ida så att hon inte skulle ramla ner medan hon väckte oss och sa ”det där ser mysigt ut men ska jag inte hämta en till säng istället.” Så då fick Ida en egen säng, så låg vi där och sov. Men det var ingen fara, läkaren sa att det nog bara var en lättare hjärnskakning. Vi var hemma igen vid sju och Ida skulle upp 11 för att åka till jobbet. Stackars krake.

 

Det är så jäkla typiskt, jag som hade tänkt plugga hela dagen i dag, men det går inte alls för jag är helt slut och det känns som att hela hjärnan är full med bomull.

Fan också!

Igår var det utgång med jobbet.

Jag gick upp halv 6 för att åka till jobbet och jobba till 15.00. Sedan väntade jag in resten och vi mötte Zora på Liseberg där vi skulle köra 5-kamp. Men först skulle det drickas öl tydligen. Sedan lite 5-kamp. Sedan lite öl och sedan 5-kamp. Mat på restaurang som var hur gott som helst, fördrink, öl, kaffedrink.

 

Karaoke med halva gänget och några cider på det. Sedan hem. Tacka gud att jag hade blivit varnad så att jag tog det lugnt med drickan. Trots det vaknade jag ändå onykter och skulle palla iväg mig till skolan. Den mattelektionen hade jag nog lika väl kunnat skita i egentligen. Försök att räkna matte full och bakis på samma gång, det är inte så lätt som man kan tro. Tycker dock mer synd om Ida som skulle upp 6 för att jobba. Jag kunde i alla fall sova till nio och hade bara en lektion.

 

Nu har jag sovit några timmar i alla fall så jag mår mycket bättre!

Jag kan inte sova.

Okej, jag erkänner jag har inte ens försökt. Saken är väl mer att jag inte vill snarare än att jag inte kan. Skola i morgon 8.00-17.30, ridning klockan 18.30. Jag orkar inte, jag har totalt glömt hur man studerar. Och jag har glömt allt vad matte heter, det märkte jag på fysiken idag. Men det kommer nog snart får man hoppas.

 

Jag har så jävla ont i knät. Trodde verkligen att det var över, att vad som nu än var problemet hade försvunnit. Har inte haft ont på hela sommaren. Men nu, nu passar det. Inget funkar och jag orkar inte prata med någon för att jag har så ont, bara ryter åt de som försöker prata med mig. Måste verkligen börja träna så att jag får ordning på detta.

 

Och vi kan ju alla konstatera att jag inte är på mitt bästa humör idag och mest gnällig, så nu är det nog bäst att jag lägger mig och blockerar all kontakt från omgivningen.

 

GOD NATT!

Då kan man kalla sig student igen.

Första dagen i skolan idag, spännande, eller inte så jätte kanske. Men det verkar bli bra det där, känns som om jag kan klara detta utan några större problem. Philip från grundskolan går fysik och matte med mig och Linnea, Jennys syster, går kemi med mig. Världen är bra liten. Har nu också beställt kurslitteratur för 1650 kr. För fyra kurser, det var lite häftigt tyckte jag. Har letat efter begagnat men jag är lite för sent ute tyvärr, allt är borta.

 

Jag har fått värsta allergichocken, har så mycket eksem i ansiktet, axlarna och på ryggen att jag ser ut som en prickigkorv. Och är trött, helt utmattad som jag blir när jag har så mycket eksem. Måste till läkaren och få kortisontabletter igen, orkar inte. Pappa kör akupunktur på mig så jag sitter med nålar i öronen, han säger ju att det ska fungera, jag är tveksam, mycket tveksam.

 

Nu ska jag bänka mig framför tvn och somna i soffan,

och vänta på att Ida kommer hit.

Jag vill också vara i Stockholm med Ida.
Istället vaknade jag av att det spöregnade och en pappa som skriker, ”Kajsa, du får gå ut med Buster idag.” Jag har inget emot att gå ut när det regnar, det är tvärt om ganska mysigt. Men kan det inte vara lite sommar innan hösten kommer. Snart ska jag jobba med, vill inte, något säger mig att jag inte borde jobba idag. Så nu har jag fått klaga av mig lite. Det känns skönt.

Träningsvärk har jag med, i hela högra sidan.

Terapi, ja visst!
En annan sak man kan göra för att få tankarna på annat är att ta en vän, åka in till staden och spela badminton i en timma och prata. Det gjorde nämligen jag och Viktor, och nu känns saker och ting mycket bättre. Det är något terapeutisk med att slå en fjäderboll fram och tillbaka. Att jag är värsta nybörjaren ever och att Viktor utklassade mig totalt är en annan femma.

Sedan målade jag om mitt nattduksbord med den minsta penseln jag kunde hitta. Mamma kom in och tittade förvånat på mig i fem minuter, sedan sa hon ”håller du på med någon form av terapi här eller?” Sedan satte hon sig bredvid mig och tittade på en dokumentär samtidigt som jag målade. Vem vet, det kanske var terapi det med.

På jobbet här om dagen, haha, börjar fortfarande skratta så fort jag tänker på det. På mitt jobb så tycker människor (framförallt gubbar) att det är jätte käckt att gå före i kön och lämna en tia eftersom att de bara ska ha aftonbladet. Vilket är sjukt irriterade efter sådär 20 gånger. Så här om dagen var det en man som tänkte göra precis samma sak. Han lutar sig över vår svängdörr som vi har för att skärma av butiken från kassorna.

Så tappar han balansen och ramlar hejdlöst ner på rygg bakom kassorna med ett stort brak. Och så ligger han där, chockat på ett berg av kartonger. Det tar ett tag innan han fattar vad som har hänt och får hjälp upp. Jag gör allt för att hålla mig för skratt. Men när han har försvunnit ut ur butiken kunde jag inte hålla mig längre. Jag började småfnissa och han som skulle betala stod också och småfnissa så stod vi där, elaka och fnissade åt den stackars mannen som hade trillat. Så vad har vi lärt oss, försök aldrig gå före i kön på pressbyrån.

Vissa straffar gud på direkten.

2004-style.
Cyklade till Jenny, sådär som jag alltid gjorde förr när vi gick i grundskolan. Hon hade gjort te, som förr.  Vi låg i hennes säng, som förr. Hon spelade gitarr och sjung en av sina nyskrivna vackra låtar, som förr. Vi lyssnade på fin musik, som förr. Vi pratade om livet, som förr. Jag berättade och hon lyssnade, som förr. Hon berättade och jag lyssnade, som förr. Vi gav varandra råd som vi själva borde följa, precis som förr.

I den nostalgin så vågade jag känna efter lite, känna lite på den där klumpen i halsen som jag försöker fly från. Känna hur allting inte alls är okej, känna av verkligheten, känna all den ilskan jag har inom mig. Nian, ettan, tvåan, trean och nu. Jag är precis samma person nu som då. Jag träffar precis samma personer nu som då, fast i olika former och storlekar. Jag börjar tro att alla i världen är likadana, vi tillhör trots allt samma art med samma drifter.

I slipped my hand under her skirt.
I said don't worry, it's not gonna hurt.

Vad är bäst när man vill få tiden att gå och få tankarna på allt annat än just tankar.
-    Fixa garderoben så nu har den massa bilder överallt.
-    Städa hela rummet, grundligt.
-    Städa ur nattduksbordet.
-    Börja måla om nattduksbordet.
-    Träffa en Lina.
-    Lyssna på massor av musik.
-    Titta på massor av dokumentärer.
-    Titta på How I Meet Your Mother för andra gången. (måste hitta en ny serie)
-    Göra ett armband.

Men jag kan fortfarande inte sova, jag kan fortfarande inte koppla bort.

Det regnar idag.
Mycket passande. För det var så jag kände när jag vaknade i morse, jag kände att jag ville att det skulle regna så att jag kunde krypa upp i soffan med en filt och en kopp te och kolla på någon klassisk tv-film från 90-talet. Precis det jag gör just nu.

Men jag måste hitta på något. Jag blir galen av att bara sitta still och låta tankarna fara. Funderar på att slutföra mitt garderobsprojekt, nu när jag äntligen har kommit på hur jag vill ha det. Frågan är om jag hinner innan jag ska träffa Lina, men det gör jag nog.

Tobbe, Oskar och Johns video som jag var statist i har också kommit ut nu. Jag finns med i en sekund bakom Tobias. Hahahaha, cooling. Men fia ser man lite mer. Lina har jag dock inte hittat än. Om ni vill se mig i en halv sekund så, 2.52 tillhöger om Tobias mage, vitt linne med svarta prickar.

Byt ämne hjärna, byt ämne nu!

Det där med att komma ut ur garderoben som det så vackert kallas.
Pappa och mamma bryr sig inte om vem jag tycker om, pappa är till och med trevlig mot Ida och frågar en massa och pratar till henne istället för att ignorera henne. Det är ganska skumt, att vara trevlig är ju inte alltid hans starkaste sida, men när det kommer till Ida så har han inga bekymmer med att visa sina goda sidor.

Farmor kändes det jobbigast att berätta för. Fast det var mycket smärtfritt, hon frågade till och med självmant om jag hade någon tjej eller kille som jag träffade. Så lätt var det. Men det där ordet flickvän är lite svårt att använda för min lilla farmor. Så Ida är nu ”den där vännen som du har”, men hon säger det så gulligt att man inte kan låta bli att le lite. När hon säger det så låter hon lite generad och har den där rösten som hon brukar ha när jag gör något som är lite annorlunda, ”jag förstår det inte, men vill du ha det så är det okej”-rösten. Samma röst som hon hade när jag bara klädde mig i svart, köpte mina första jeans, vägrade ha kjol/klänning på konfirmationen, när hon träffade min första pojkvän, vägrade ha kjol/klänning hela årskurs 7-9, blev vegetarian, tog hål i öronen osv.

Och hon hade gått i fem timmar in till byn i Finland, med nyopererade knän och krossad fotled. Hör och häpna, min farmor, superkvinnan!